Spelarmötet i onsdags gick bra. Vi höll på i två timmar och pratade bl a om nästa säsong, lät tjejerna komma på lite regler för laget osv. De är rätt sköna våra småbrudar, haha. Många av mina vänner förstår inte varför jag tränar tjejerna, jag får ju ingen lön och det tar grymt mycket tid (två träningar/vecka, matcher, cuper, möte, planeringar m.m.), men jag tycker att det är sjukt kul. Deras framgångar är ju mina framgångar, både handbollsmässigt och socialt. Okej, nu låter som om jag är hur bra som helst, men ni förstår vad jag menar. Har en del blyga tjejer som vågar så mycket mer nu när dom spelat ett tag, pratar mer, tar för sig mer osv.