Ibland måste man få skriva av sig lite och just nu är ett sånt tillfälle. Måste få skriva det här även om det kanske gör vissa lite ledsna men försök då att tänka att det bara handlar om mig och mina känslor och inte om er.

 

Jag mår jättedåligt just nu. Jag sitter nere i Egypten med mina vänner och borde egentligen ha sjukt kul men det enda jag känner är för att gråta. Jag borde inte vara här just nu, det är inte rätt plats för mig. Allt har blivit så stressat den senaste veckan. Har gråtit tusen tårar över att lämna Barcelona, tjejerna och Henrik. Har knappt hunnit vara med familjen hemma. Och nu är jag här. Men jag vill bara hem och vara med min familj. Eller i Barcelona för jag kan inte låta bli att tänka att om jag bara sagt nej till den här resan så hade jag kunnat få ytterligare 10 dagar med Henrik och det gör så ont att tänka så. Fan. 

 

Och samtidigt vill jag inte åka hem för jag har betalat så mycket pengar för den här resan + att jag vill verkligen inte förstöra för mina vänner. Men just nu känns det som om den här veckan kommer gå så sjukt långsamt och vara så otroligt slitsam mentalt. Hoppas verkligen att det känns bättre imorgon och ska försöka att inte tänka så mycket på Barcelona... Jävla skit.

Jag vill aldrig göra om det igen. Förstår inte meningen med det. Fine om man faktiskt känner sig stolt efteråt, en stund av lättnad, glädje och mod för att man tog tummen ur röven och lyckades trotsa sina rädslor men det gör inte jag. Jag mår bara dåligt. Stressar i flera veckor innan, har panikångest precis innan presenationen och är arg och besviken efteråt. På vilket sätt är det här bra för mig? Nej fan ta alla jävla presentationer, jag tänker hålla mig borta från dem från och med nu.

Men jag kommer väl tillbaka lite smått och det här är starten antar jag.

William Ernest Henley - Invictus