kroppen har glömt hur det var att ta det lugnt
Idag blir det fullt ös. Kl. 13 ska jag möta mina småbrudar i Huddingehallen, vi ska ha lagdag. Bada, se på handbollsmatch, tacos och lagmys. Så snart ska jag iväg och bada med 17 st 12-åringar, kul va? Hatar att bada men tjejerna tvingar mig... Tränaren med pondus.
Hinner tyvärr inte vara med hela dagen utan jag drar efter matchen. Då ska jag hem för att fira med hela tjocka (smala) släkten. Pappa fyller 50 år på måndag. Så i kväll blir det middag och kanske även (men förhoppningsvis inte) sång och grejer.
Sen blir det bio, Paranormal Activity 3, med trevligt sällskap!
baby you're gonna lose
Dagens positiva: jag lyckades äntligen genomföra mitt NP-tal. Det blev alldeles för kort, rösten darrade och jag var sjukt nära att börja gråta mitt i när jag pratade om hur jag skadade knät, men det gick ju i alla fall. Och jag är nöjd faktiskt, att jag lyckades stå själv och hålla tal är en stor bedrift för mig.
Dagens negativa: En av våra UF-lärare tog sig en titt på vår affärsplan och hittade massa saker som vi kan förbättra. Med massa menar jag verkligen massa, alltså galet mycket. Hela AP:n var full med rödmarkeringar. Och med förbättra menar jag inte att själva innehållet är dåligt utan att språket tydligen kan förbättras. Jag är egentligen inte förvånad, man blir så "hemmablind" när man jobbar med sin egen AP i över en månad. Och även om det är himla schysst av vår lärare så blir jag ändå så otroligt irriterad. Jag har jobbat ihjäl mig med layouten (6 1/2 h söndag kväll, från 8.30 måndag morgon till 02.30 tisdag morgon - med avbrott bara för en svenskalektion, lunch, en bussresa hem och middag). Jag vill verkligen inte ändra i den, för ändrar man lite i texten kan allting hoppa runt en massa. Jag orkar inte. Jämför det med att en viktig uppsats du har slitit med försvinner från datorn och du måste börja om, eller något spel där din sparning försvinner. Blä.
Dagens "suck": I morgon är det dags för SvB NP: skriftlig del. Vi får sitta mellan 8.30-13.30 och rekommenderas att ta med matsäck. Bara det faktum att vi har möjligheten att sitta 5 timmar ger mig ångest. Press? Ja.
Dagens äntligen: Äntligen ska jag ta mig tid att läsa sista Eragon-boken (nörd). Även om jag har skolarbete att göra, för det är jag fan värd. Man mår inte bra av att bara jobba hela tiden. Så, äntligen ska jag ha lite ledig tid.
lättnad är en skön känsla
It is done! Affärsplanen utskriven och inlämnad, och det känns så skönt! Satt uppe och jobbade med den till halv tre i morse, men det var värt det för jag är faktiskt väldigt nöjd med den.
Nu ska jag snart bege mig ut i höstmörket, träning med småbrudarna i skogås.
-
Kaos! Har suttit framför InDesign och layoutat vår affärsplan nu i ett par timmar men blev precis utslängd, min bror ska sova och datorn med programmet på står i hans rum... I morgon blir det att åka till skolan tidigt för att fortsätta. Jobbigt som fan, men kul faktiskt. Dock får man damp lite då och då p.g.a. till exempel horungar (ja du läste rätt, horungar).
Får se hur det blir med uppdateringen den här veckan, mycket som ska göras:
Måndag: AP layout
Tisdag: Engelska-uppsats om bok + loggböcker
Onsdag: Svenska B nationella; tal
Torsdag: Svenska B nationella; skriftlig del
Fredag: UF loggbok 2
dreamed of para-para-paradise, every time she closed her eyes
Har fastnat vid köksbordet, käkade lunch och nu orkar jag inte ta mig härifrån... Lat. Men jag har ändå hunnit med en del idag i alla fall.
Hade match med tjejerna för några timmar sen. Vi spelade mot Lidingö SK, som ligger sist i serien och vi ligger tvåa. Självklart att vi skulle vinna? Nja. Vi vann tillsist med 8-4, var väl egentligen inte nervös, men hade vi spelat bra hade vi vunnit med 18-4. En riktig skitmatch var det. Men, som vi sa till tjejerna (efter en liten "utskällning"), i matchprotokollet syns bara resultatet - inte hur vi tog oss dit. Och vi vann ju i alla fall.
Snart (förhoppningsvis) ska jag möta upp resten av mitt företag för att ta lite foton på oss. Ska försöka hitta någon bra location först, lite svårt när det är November och allt är grått/brunt. Det blir jag som fotograferar, och även om det faktiskt ska bli kul (har ju inte fotat personer så här "planerat och bestämt" förut) så känner jag att det kommer göra ont. För jag har äckligt mycket träningsvärk, i muskler jag inte visste existerar. Särskilt i armarna så att lyfta kameran kommer inte bli skönt.
phenomena
11-11-11.
Dagen då alla facebookanvändare kände behovet av att upplysa alla andra om dagens datum. Helst kl. 11.11.
"ni kommer inte kunna ha tajta jeans imorgon"
Kom hem från pole dancen för ett litet tag sen. Min ordinarie instruktör var sjuk/skadad så istället hade vi en "vikarie", instruktören för nivå 4-5b vilket är North Pole Studios högsta nivå. Nivå 4-5b är NPS "dans-nivå" och instruktören Serena, tja hon kunde ju röra på sig. Vilket inte lilla jag kan. Jag har ingen koordination eller taktkänsla whatsoever. Och är inte så där fantastiskt rörlig direkt. Så det blev en intressant träning, med dansuppvärmning och mer avancerad koreografi med trick på stången än vad vi har kört hittills. Men det var sjukt kul! Fick lära oss många nya trick, bl a att klättra på stången (vilket jag tydligen är sjukt dålig på, kan inte hitta de förbannade musklerna som man måste använda) och sen sätta sig på stången däruppe. Aj säger jag bara. Satan vad det sved på insidan av låren. Låter det fel om jag säger att det kändes som om det brann mellan benen? Ja det gör det, men vafan, det är inte mina ord (får alltid höra så himla intressanta formuleringar på pole dancen även om det verkligen inte är så porrigt som det skulle kunna vara). Hur som helst så lär jag ha många fina blåmärken på ytterst konstiga ställen i morgon.
Nivå 4-5b. Jag om något/några år helt klart (eh... not. Men man kan ju ha det som mål i alla fall). Tror faktiskt att det är Serena som är tjejen längst fram, eller så är det bara någon som är väldigt lik. Grym är hon hur som helst.
happiness/bliss/joy
Coldplay. Underbart. Längtar tillbaka till konserten på Stockholms Stadion augusti 2009. Ren och skär lycka, levde i flera dagar på färgerna efteråt.
glaciers melting in the dead of night and the superstars sucked into the supermassive
Jobbig period just nu. Jag är av naturen en väldigt känslosam person, jag har alltid väldigt nära till både skratt och tårar. Men nu är det en sån där fantastisk vecka i månaden, alla tjejer vet jag vad jag pratar om (and all the boys who are reading this just went "euw"...). Och jag har nog aldrig varit med om något värre. Gråtattacker börjar bli vardagsmat. Vafan är det här? Jag signade aldrig upp för bieffekterna.
Så det blev inget NP-tal för den hopplösa och patetiska varelsen som går under namnet Emma. För hon satt grinade istället för att prata. Och lika bra det kanske, för hon hade grinat under talet ändå. Dagens läxa: skriv inte känslosamma tal när du 1. gråter för minsta lilla 2. inte tycker om att prata inför publik 3. helst undviker att gråta offentligt.
halloween
Alla bilder tagna från min söta indianvän Anna.
känslan av ångesten som smyger på den sista lovkvällen
Och så var även det sista höstlovet slut. Ett helt okej lov blev det, med en resa till Rom, halloweenfest och umgänge med vänner. Och plugg såklart...
Rom var mysigt. Varmt, man kunde gå i t-shirt på dagen och äta ute på kvällen. Förbannat mycket folk var det dock, men så är det väl alltid i storstäder. Köer till "allt som man måste se", det vill säga Peterskyrkan, kupolen, Colosseum m.fl., och packat med människor när man väl kom in. Maten var god, jag borde nog antagligen bo i Italien istället för Sverige, maten där nere passar mig bättre. Mozzarella och prosciutto, pasta pesto alla genovese, pizza osv. Shoppingen var dock inte så jättekul. Väldigt elegant, men i mina ögon alldeles för "damigt".
Nu ska jag fortsätta plugga, vilket jag borde ha börjat med tidigare under veckan, men vem orkar? Istället kommer jag drunkna i allt som ska göras den här veckan. Och ingen sovmorgon blir det i morgon heller, börjar egentligen inte förrän 12.05, men så fick man ett mail från chefen att ett företagsmöte är inbokat i morgon kl.08.00. Underbart, men vad gör man inte för företaget? Ska man bli bäst så ska man!
