hhk f-99
Då var det slut. KUL-helgen är slut, nycklarna överlämnade, alla dokument överskickade och borttagen från lagsidan. Jag har nu helt slutat som tränare för Huddinge HK F-99. Och det känns jobbigt, men inte så jobbigt som hade trott. Jag tror att jag fick ut det mesta jobbiga efter Partille, för då gjorde allt riktigt jäkla ont. Visst grät jag som jag alltid gör när vi sa hej då i söndagskväll (och ännu mer när jag kom hem och var ensam), men det känns okej nu för jag vet att tjejerna kommer ha det awesome med de nya tränarna och ledarna. Och jag vet att jag kommer åka och kolla på deras matcher i höst.
Jag är inte jättebra med ord. Jag vet inte riktigt hur jag ska försöka förklara för er hur det har varit att vara tränare till dessa underbara tjejer de senaste tre åren, hur jag ska förklara vad det har givit mig. Hur sätter man ord på känslor? Så jag tänker inte göra det, jag vet att de som känner mig vet hur mycket glädje mina tjejer har gett mig och jag vet att mina vänner som just nu är i samma situation vet exakt hur jag känner. Och den dag jag vill gå tillbaka för att läsa om det, så kan jag alltid prata med dem istället. Det räcker för mig. Så därför räcker det för tillfället att skriva: mina bästa handbollsbrudar i HHK F-99, ni är grymma och jag är så stolt över er. Jag kommer sakna er så otroligt mycket! ♥
Kommentarer
Trackback
